supermammor?
Igår kände sig Ossian lite hängig på kvällen.
Han åt inte upp sin mat trots att det var en favorit (spagetti m ketchup) vilket ofta betyder att han är sjuk.
Vi visste att kontaktfamiljen var dålig i maginfluensa när de kom därifrån nu så jag förberedde mig på det värsta & ställde fram en hink när han gick o la sig.
Senare hör jag ett "hack" från hans rum så jag rusar dit sekunden innan han spyr.
Timing? Eller hur!
Micke fattar inget, hur kunde jag höra att han skulle spy?
Jag hörde på gråten att det var mina barn som grät när de var bebisar,
jag ser att det är mina barn som kommer när de är små prickar i horisonten.
Jag sover tungt när jag väl somnat men minsta oros ljud från barnen eller djuren får mig att vakna på sekunden.
Man bara vet... går inte att förklara.
Precis innan vi ska somna hör jag ett nytt ljud från hans rum & hoppar upp ur sängen som en olympiamästare.
Han har försökt dricka lite vatten & har hicka som är jobbig,
innan han hinner böja sig över hinken kräks han i sängen :(
Inte kul... inte kul.
Nu ligger han i sängen o dricker blåbärssoppa & tittar på CN med feber & magont.
Jag är dunderförkyld, på gränsen till döden av trötthet efter en natt av sängklädsbyten, barnduschningar, tömningar av spyhinkar & lugnande ryggstryk.
Jag har inte tid eller ork att bli mer sjuk,
vill inte.
