nattmaras blogg

5:e dagen av hundens matvägran.
Cajsa har en förkärlek till att kissa på barnens möbler vilket blir en stor omväg för henne eftersom hon måste passera två kisstidningar på vägen in i deras rum.
Det var ok de första 3 gångerna men nu efter 10 gånger börjar jag bli trött på det.
Självklart är det vårt fel eftersom vi tror att valpar blir större & inte behöver kissa varannan timme men ändå. Inte blir det mycket bättre av att barnen städstrejkar för det mesta & lämnar både tidningar & leksaker på golvet till Cajsas stora glädje.
Bara idag har barnen hunnit ta sönder båda sina käpphästar med ca 3 timmars mellanrum & Cajsa har hunnit bita av en kabel till ett par hörlurar. Tröttsamt.... väldigt tröttsamt.

För ovanlighetens skull så var jag ute igår.
Jag minns inte när det hände senast, jag mindes inte ens vart mina finkläder & smink fanns.
Det var oerhört avkopplande att bara få komma ut utanför hemmets väggar utan att jag var tvungen att prestera något.
Jag känner verkligen att jag har saknat mina vänner även om 2/3 ursprungligen är någon annans vänner.
Ni gör mig till en normal person.... hel...
När jag kom hem till min familj kände jag en kärlek till dem som har varit avsaknad ett tag.
Man behöver en paus & ett platsombyte med goda vänner ibland har jag förstått nu.

Idag var I på kalas i bowlinghallen så jag tänkte att vi övriga kunde äta lunch & kanske fika i centrum under tiden. Det hela började bra om man bortser från att O hade det väldigt jobbigt nere i lokalen när vi skulle lämna I.
Vi åt pizza till lunch, O åt upp hela sin + sallad utan att vara speciellt rastlös för omväxlings skull.
Efter det gick vi till cafét bredvid & O sa att han var hungrig (!) så han tog en juice & ett wienerbröd, jag fick en pyttekopp med kaffesump för hutlöst pris & väggklättringen kunde börja.
O satt med fötterna på ryggstödet, låg på golvet, kröp bakom ryggen på oss i soffan, läste en tidning i superfart, halv skrek varje ord som kom ut ur hans mun & skulle sen halvligga i sin fåtölj. Vi gick rätt omgående efter att vi druckit upp.
Nere i bowlinghallen började han må dåligt igen av musiken & ljusen samt att barnen for runt som studsbollar så Micke fick gå upp med honom medan jag packade ihop I.
Nu på kvällen märks det att O överåt, inte ens hans favoriträtt gick ner, han är gnällig & har ont i magen.
Vi vet att han har svårt att känna när han är mätt men inte trodde vi att så mycket kan rymmas i den lilla magen.
Vi vet så mycket om hur O fungerar & ändå glömmer man så lätt.
Ibland känns han så stor & förståndig att man glömmer hur tydliga & hårda vi måste vara på hans rutiner.
Ibland känner man sig så dålig som inte orkar & inte kommer ihåg....