nattmaras blogg

Just nu känns det bara jobbigt... alltihop.
Jag har haft sån panikångest som bara värker i hjärtat varje natt, jobbiga tankar som snurrar.
Det & att jag har en man som snarkar & envist vägrar fixa operationen av halsen som han blev berättigad till för flera år sedan betyder ingen sömn alls.
Iris har haft feber sedan i måndags, Ossian vaknade med värsta ögoninflammationen i tisdags, Micke har jobbat över nästan varje dag.
Bara för att jag höll Ossian hemma en extradag "för säkerhets skull" så hann Iris smitta honom så imorse hade även han feber.
Han blev ju såklart jätteledsen eftersom de skulle åka till "dinosaurie-museét" idag med skolan & han har snackat om det hela veckan.
Jag blev såklart också jätteledsen för hans skull eftersom jag misslyckats med att hålla dem separerade.
Sen blev jag ännu mer ledsen när jag insåg att barnen kommer vara hemma i helgen... vår sista barnfria helg det här året.
Jag behöver den!
Jag som gick på knäna igår, motorn gick på ångor & jag rullade mina batterier för att klämma ut den minsta gnuttan energi...
Det känns så jävla jobbigt att behöva ta ångest dämpande tabletter, fast de ska vara hjälpmedel, för vem tycker det är kul att behöva knapra piller för att orka ha sina barn hemma & ta hand om allt annat skit?
Det är det värsta jag vet... att behöva berätta för folk att jag har avlastning varannan helg för att ens orka vara en glad & duktig mamma, att jag inte har jobbat på 7 år & innan det fått sparken från varenda jobb jag haft.
Inte för att jag var dålig på jobbet utan för att energin tog slut & för att jag är osocial i fikarummet & svår att förstå.
Jag kan vara jäkligt rolig socialt nuförtiden, men efteråt smyger sig ångest ninjan på mig bakifrån & förlamar mig med ett enda slag.
Jag har varit så jäkla duktig den här veckan, ingen ska kunna säga att jag är en dålig mamma efter den här veckan, trots att jag gråtit, tagit medicin & slitit mitt hår.
Duktig... det är en måltid bestående av en portion press & ett glas förväntning & till efterrätt en skål stress.